Hamilton

Viken dag?!

Saknar ord för att beskriva min besvikelse över mänsklig nedrighet.
4 år av arbete, tid, angagemang och pengar gick åt helvete.
Kvar blev en gammal, ensam man med lugninflamation, utan mat eller krafter att ta hand om sig själv.
Hur kunde jag bli så dum och naiv - fy fan i syndomtyckande.
Klara er själva eller gå under.
Stick härifrån och kom aldrig tillbaka.
Vi reder ut detta.

Föräldrar som blir sura på sina vuxna barn. Hur hanterar man detta?
Strunta - känns fel
Förklara - i varje samtal det är ju du som är ett barn och har ingen chans
Ge avkall på sina vuxna tankar och lyda - det tar emot
Manipulera - äckligt
.....
.....
Hoppas att tiden löser även denna knut.


Krisen på marknaden verkar bli mycket långvarig.
Hur länge räcker mina krafter för att håla skutan flytande?
Om åtminstone små strunt saker kunde låta bli, så att uppmärksamheten kan stanna på de allvarliga problem.
Små tjafs sliter ju så mycket på nerverna och ter på resurserna.

Nästa år blir det bättre.
Vi dör inte i kolera, måste gömma oss för bomberna eller hungrar ihjäl.
Så i det stora hela kanske är det inte alls så illa?