En ledstjärna har slocknat
Pappa är död.
Inte han som var med vid tillverkningen av mig, men han som tog hand
om en tonåring och visade honom vägen ut i världen.
Honom kallar jag min Pappa inför alla.
Adam Berengaut
Född 1913-04-19 i Kolomyja (nu i Ukraina, då i Polen)
Död 2010-09-19 i Warszawa - Polen
Sedan den dagen när jag drog utomlands 1976 var hans tankar och den
djupa humanismen som en ledsjärna för mig.
Från 11-års ålder tills jag blev 23 var han en mentor och guide på den
krångliga uppväxtsvägen.
Hormoner och den uppvaknande sexualitet.
Tjejer som ersatte varandra varannan vecka
Studier med alla frågor som de väckte.
Definitioner om ingenting och funderingar utan slut.
Mamma som inte förstod mig.
Religionen som blev till en sjukdom.
etc.
etc.
...
Han var med om allt detta i mitt liv.
Inte som en lärare men som en katalysator.
Mina frågor besvarades av hans frågor.
Utan att ta ställning hjälpte han mig att hitta svaren.
De fanns ju inom mig och det var bara jag som inte viste det.
Jag följde en rutt som han har vandrat tidigare.
En faderslös gästallt som inte viste hur män gör.
Vi var båda likadana i början.
Genom krigen, umbäranden, sår och lidande blev till han en Man.
Det var den brutala och hårda vägen som han fick gå genom.
Barnhem.
Hungrig under hela uppväxten.
Mamma som den enda fasta punkt i hans tillvaru men även Hon gick
sin egen väg med en ny man - utan honom.
Tryggheten som var en dröm.
Flytten från Kolomyja till Warszawa och arbete med utvecklingsstörda barn
på ett nyöppnat hem för handikapade barn där han blev slöjdlärare.
Redan då, som 19-årig ung man hade han mycket att lära ut.
...
Med Pan Adam vid min sida var det mycket lättare för mig.
Vi hade ett överenskommelse att - den av oss som dör först skall komma
till den andre och berätta hur det är på den andra sida.
Inte som ett spöke, rasslande kedjor eller annat lika dumt.
Nej, inte så men som samma människa han har varit skall komma och berätta.
Om det nu finns någon - andra sida.
Den tiden är inne - Nu väntar på Pappa.
::::::::::::::::::::::
Inte han som var med vid tillverkningen av mig, men han som tog hand
om en tonåring och visade honom vägen ut i världen.
Honom kallar jag min Pappa inför alla.
Adam Berengaut
Född 1913-04-19 i Kolomyja (nu i Ukraina, då i Polen)
Död 2010-09-19 i Warszawa - Polen
Sedan den dagen när jag drog utomlands 1976 var hans tankar och den
djupa humanismen som en ledsjärna för mig.
Från 11-års ålder tills jag blev 23 var han en mentor och guide på den
krångliga uppväxtsvägen.
Hormoner och den uppvaknande sexualitet.
Tjejer som ersatte varandra varannan vecka
Studier med alla frågor som de väckte.
Definitioner om ingenting och funderingar utan slut.
Mamma som inte förstod mig.
Religionen som blev till en sjukdom.
etc.
etc.
...
Han var med om allt detta i mitt liv.
Inte som en lärare men som en katalysator.
Mina frågor besvarades av hans frågor.
Utan att ta ställning hjälpte han mig att hitta svaren.
De fanns ju inom mig och det var bara jag som inte viste det.
Jag följde en rutt som han har vandrat tidigare.
En faderslös gästallt som inte viste hur män gör.
Vi var båda likadana i början.
Genom krigen, umbäranden, sår och lidande blev till han en Man.
Det var den brutala och hårda vägen som han fick gå genom.
Barnhem.
Hungrig under hela uppväxten.
Mamma som den enda fasta punkt i hans tillvaru men även Hon gick
sin egen väg med en ny man - utan honom.
Tryggheten som var en dröm.
Flytten från Kolomyja till Warszawa och arbete med utvecklingsstörda barn
på ett nyöppnat hem för handikapade barn där han blev slöjdlärare.
Redan då, som 19-årig ung man hade han mycket att lära ut.
...
Med Pan Adam vid min sida var det mycket lättare för mig.
Vi hade ett överenskommelse att - den av oss som dör först skall komma
till den andre och berätta hur det är på den andra sida.
Inte som ett spöke, rasslande kedjor eller annat lika dumt.
Nej, inte så men som samma människa han har varit skall komma och berätta.
Om det nu finns någon - andra sida.
Den tiden är inne - Nu väntar på Pappa.
::::::::::::::::::::::
